Iceland 2

Iceland - travel journal

Måndag, 5 juni, 2017

Södra Island: dag 2 - dag 3

 

Efter att ha firat första dagen på Island med "några" glas vin blev det en sen kväll och det var inte lätt att stiga upp för att komma ut i det tidiga ljuset. Men vi var inte på Island för att sova och efter ett par timmars sömn var det dags för att gå ut. Morgonen bjöd på betydligt bättre ljus än dagen därpå och när solen bröt igenom molntäcket blev det mödan värt även om avsaknaden av frukost började kännas.

 

Rödspoven var svår att komma nära men höll man en riktigt låg profil och ålade sig framåt så gick det att komma riktigt nära. När en individ med vackert färgad fjäderdräkt dessutom började födosöka framför mig var det ett bevis på att det går att komma nära utan att störa fåglarna i deras naturliga beteende.

Rödspov

Rödspov

Vid det här laget kurrade det rejält i magen men samtidigt bröt solen fram. Två timmar till blev det vid kanten på en av de små dammarna i området där smålommen gled omkring. Det var riktigt kul att följa deras smågnabbande och revirhävdande beteende. Ibland kom det förbi några smalnäbbade simsnäppor innanför närgränsen på objektivet. Snabba och med oförutsägbara rörelser är de minst sagt svårfotograferade.

Smålom

Smålom

Smålom

Nu var några av oss så utsvultna så det var inte läge att dröja längre med att lämna lokalen och åka och proviantera för frukost. Efter att vi köpt vad som kändes som halva butiken i Selfoss åkte vi vidare mot nästa stopp, Kvernufoss, ett av de mindre kända vattenfallen på södra Island. Att det inte är så känt var en av faktorerna till att vi valde det framför många av de andra mer kända vattenfallen. Dels innebär det att platsen inte blivit fotograferat till döds och dessutom gav det oss en möjlighet att uppleva platsen utan en massa turister.

 

Kvernufoss visade sig vara en riktig pärla. Vandringen fram till fallet var spektakulär eftersom det ligger inne i en ravin, inbäddat mellan lodräta klippsidor med mängder av häckande stormfåglar. Dessutom kan man gå in bakom fallet och se ut i dalen genom vattnet! Det blev på många sätt en minnesvärd men blöt upplevelse då det både regnade uppifrån och yrde från fallet.

Den dominerande växtligheten på Island är gräs men på sommaren häpnas man av de enorma fälten av blå lupiner. Uppenbarligen införde man lupinen till Island från Alaska 1885 för att förhindra jorderosion och nu sprider den sig okontrollerat. En vacker växt men inte helt oproblematisk eftersom den riskerar att konkurrera ut inhemska arter.

 

Målet för dagen var att nå fram till Jökulsarlon, en av de mer kända glaciärsjöarna på Island. En lång körning på nära fem timmar. Vi hade lovat oss själva att inte tillbringa för mycket tid på vägen utan lägga fokus på att stanna på platserna för att uppleva, vänta in ljuset och fotografera. Samtidigt går det inte att komma ifrån för avstånden på Island är förhållandevis långa. Sen är det ju faktiskt så att man upplever en hel del från bilen och det finns ju alltid möjlighet att stanna till när ljus och motiv infinner sig. Som när man kör förbi ett landskap helt täckt av nyutslagna lupiner.

 

På kvällen nådde vi fram till Jökulsarlon. De andra spenderade kvällen vid glaciärsjön men jag hade verkligen sett fram emot att försöka fånga ett annat motiv, den så kallade Diamond beach. Den har fått sitt namn av att stora isblock från glaciärlagunen flyter ut i havet och spolas iland på den svarta lavastranden likt stora diamanter. En helt unik plats och den enda av sitt slag i världen. På väg mot stranden mötte jag en helt orädd storlabb. De är både stora och respektingivande så den tyckte nog att det borde vara jag som gick åt sidan.

Längs stranden låg det både gigantiska isblock som guppade i de kraftiga vågorna till knytnävstora bitar som sakta smälte på stranden. Det var allt annat än lätt att skapa bra bilder och ibland kom vågorna långt upp på land med blöt kamera som följd. Sådär kul med svart lavasand i objektivet. Efter ett par timmar hade jag fått nog och begav mig tillbaka för att återvända framåt midnatt när solen gått ned. Skam den som ger sig.....

 

Efter solnedgången tonar ljuset ut från rött till blått. Då börjar den blå timmen med det där speciella ljuset som man ibland vill fånga som naturfotograf. På Island går solen ned kl 23.30 i juni så det innebar att vi stannade ute hela natten och återvände till "Diamond beach" där isblocken från glaciären flyter iland på den svarta lavastranden. Tanken var att försöka lyckas bättre med bilderna än vid första besöket och framförallt undvika att bli överspolad av vågorna igen.

 

Att vandra på en kolsvart lavastrand är en speciell känsla. På Diamond beach fångas isblocken av vågorna, rör sig och spolas iland. Samtidigt smälter de av det salta havsvattnet och ändrar ständigt form så hittar man ett motiv som verkar spännande gäller det att vara snabb. Isen fångar ljuset olika beroende på hur vattnet rör sig. Ibland gnistrar den som diamanter och ibland är den grå och tråkig i bilden så det gäller att ha lite tur också....