Iceland 3

Iceland - travel journal

Tisdag, 6 juni, 2017

Södra Island: dag 3 - dag 4

 

Efter en sen natt med fotografering längs Diamond beach tillät vi oss sovmorgon. Patrik som hade gått och lagt sig tidigt gick ut och fångade morgonljuset vid glaciärsjön Jökulsarlon. När han med glada tillrop väckte oss andra och berättade om strömänder som simmade omkring bland glaciäris och strålande solsken så övergick tröttheten till förväntan och följdes av en snabb frukost. Strömanden är en nordamerikansk art och Island är det enda stället i Europa som den häckar på. Hanen är minst sagt vacker i sin spektakulära fjäderdräkt. Dess engelska namn "Harlequin duck" säger allt.

 

I lagunen simmade en hel grupp om 4-5 par som hela tiden höll ett respektavstånd till oss på stranden medan de smågnabbades sinsemellan. Ljuset var riktigt bra men det gällde att hela tiden försöka förutse hur de rörde sig för att få till en riktigt bra bakgrund med blå glaciäris.

Efter en dryg halvtimme så bestämde sig strömänderna för att ge sig av. Vi hade tidigare förvånat oss över hur ejdrarna häckade bland grus och stenar precis intill stigarna, till synes helt orädda. Nu hade en grupp ejdrar tagit sig in till stranden och vi passade på att ta en hel del bilder. Ejderhanen är faktiskt på många sätt en väl så vacker fågel som strömanden. Ibland är det lätt att missa det vackra bara för att det är vanligt.

Efter Jökulsarlon körde vi västerut längs den södra kusten. Målet var Stokksnes med bergskedjan Vestrahorn för landskapsfotografering. Innan det var dags att åka ut till kvällens fotografering checkade vi in på campingen i Höfn för en sen lunch och en skön varm dusch som var efterlängtad. Under körningen västerut hade det pipit oroväckande från delar av husbilens manöverpanel och vi lyckades inte få rätt på den. När batterisymbolen blinkade och var nere på noll fick vi ringa hyrbilsfirman. Det visade sig att batteriet i själva huset inte laddade om man inte hade gång panelen under körning. Det kunde de ju berättat.

 

Vestrahorn är ett av de mest fotograferade landskapen på Island. Det är en dramatisk plats där 454m höga toppar störtar rakt ned i havet och Stokksnes svarta strand. Hela området är ett reservat och man får betal en mindre avgift till det äldre paret i Stokksnes cafe. Vi ville vänta in det vackra ljuset och passade på att undersöka kuststräckan och områdets småsjöar. Det sägs vara ett bra ställe för att se sälar som går upp på klippstränderna men de såg vi inte skymten av. Däremot simmade det omkring ett alfågelpar i en av sjöarna. Hanen är verkligen fotogenic med sina långa stjärtfjädrar och den här individen hade fortfarande kvar det mesta av den vita vinterdräkten. Det tog ett tag i liggande ställning vid strandkanten men efterhand så närmade dom sig. Det var en oväntad bonus och en bra början på kvällen.

 

Vår tur på Island erbjöd växlande väder och den här kvällen var inget undantag. Efter att ha skulat för en regnskur var det dags för landskapsfoto så vi packade ned de stora teleobjektiven och plockade fram vidvinkel och trådutlösare. Tyvärr blev det ingen sol på kvällen så det där magiska ljuset som man hoppas på uteblev tyvärr. Vi var rätt taggade så vi gjorde det bästa av läget ändå. Svart sand med kullar av grönt gräs och bergstoppar med snö i bakgrunden, vad kan gå fel? Inte mycket men vi märkte rätt snart att vi inte var ensamma på platsen och det är inte kul med en massa fotsteg i sanden när man vill återge känslan av storslagen natur. Vi fick börja leta efter bra motiv och samtidigt undvika att göra för många egna spår.

De första bilderna från Vestrahorn togs i det sista mjuka, varma ljuset. Under kvällen förändrades det och den sista bilden visar ett blått ljus straks innan midnatt.